Att räkna Fa

En liten uppdatering igen då..

Jag som aldrig har räknat Fa tidigare har ett väldans trassel med det just nu, men jag ger mig inte! Själva räknandet i sig är inte svårt, formlerna är lätta. Det som är svårt är att få det att stämma när man använder olika källor för proteininnehåll. Jag märkte det idag då jag fick svar från min dietist - jag hade skickat henne mina noteringar och beräkningar för måndagen denna vecka och de stämde inte kan jag säga. Någonstans har jag antingen missat, eller som hon själv sa; det är svårt om man går efter proteininnehåll och mått (det är något där som är lite lurt tydligen..) och inte efter Fa som finns i kokboken.

Den där kokboken - den är verkligen guld måste jag säga! Där finns ju alla de vanliga livsmedlen och det är angivet hur mycket Fa som finns i varje livsmedel per 100 gram. TOPPEN! Tror jag ska ta och kopiera sidorna i boken så jag har de med mig vart jag än går.. (För att köpa ett ex av boken; besök http://www.pku.se/!)

Hur som helst; jag hade först räknat ut att jag skulle ha intagit så lite som 696 Fa i måndags. På hela dagen! Det är ju ingenting! När jag sedan fick tillbaka korrekta mängder (mg Fa per sak jag ätit) så blev det ynka 593 Fa kvar. Vad hände?! Personligen tror jag att jag har gått in i det här med räknandet helhjärtat och är "för" försiktig. Det känns bra i alla fall, jag kan ju alltid lägga till saker - det är svårare att reducera matintaget om det redan är reducerat så att säga.

Nu är det ju så att jag kommer att skicka hela matdagboken vecka för vecka till Erika (dietisten) så att hon kan hjälpa mig att se vad som stämmer och vad som inte stämmer - sedan kommer jag att lägga upp resultatet här i bloggen. Mest för min egen del, men även för anhöriga och andra som vill följa min resa lite..

Hur lyckas man då med att hålla stenhård koll på allt man stoppar i sig? Ganska enkel matematik, det som är svårt är ju att ändra tänkandet och inställningen en del. Minnet ska tränas upp också; man kan inte bara ta en frukt då man blir sugen, den ska vägas först!

I måndags morse drog jag med mig ena matvågen till jobbet och här har den stått sedan dess. Hemma har jag en annan matvåg som får hjälpa mig där. Det första jag kom att tänka på när jag bestämt mig för att gå "all in" med detta var att jag inte längre kommer att kunna äta frukt. Det är ju fel. Jag måste bara planera lite. För i min tanke skulle det inte finnas någon lösning på frukten/mellanmålen. Det är lätt åtgärdat; då jag oftast äter mellanmål när jag jobbar så har jag en matvåg på jobbet och slipper då stå hemma och skala frukt eller skära upp frukt i bitar innan jag åker till jobbet. Det var min mardröm, just att inte kunna lösa mellanmålsproblemet.

Jag vet ju ännu inte hur det skulle vara om jag skulle gå på stan en dag och plötsligt bli hungrig till exempel. Nu har ju jag den fördelen att jag gärna är hemma, hemma hos kompisar eller hos föräldrarna - där kan jag ha med mig en våg om jag skulle behöva.

Att äta ute är inte att tänka på för jag tänker inte förhöra kockarna om hur mycket fett de steker maten i, hur många gram potatis det är och definitivt inte sitta och väga restaurangmat! Jag klarar mig utan det faktiskt.

Nu går inte jag på stan och har inga planer på att resa någonstans heller för den delen. Inte på bra länge. Jag är en hemma-mys-tjej och inget annat.

En annan sak som jag strykt från listan är att gå bort på middagar under denna period. Såvida jag inte hamnar hos mina föräldrar på middag då förstås, för de kan ju detta med PKU kosten.

På lördag ska jag ta prov och jag ser fram emot att se resultatet. Räknar inte med att det provet kommer ligga där jag vill vara men provet efter borde vara mycket bra.

Nu ska jag ta och dricka lite kaffe och fundera ut några maträtter.
Ha en trevlig helg!

/ Micha