Ledig dag idag. 


Tidigare har jag varit dålig på att äta regelbundet under helger och lediga dagar. Nu får jag inte göra det längre.
(Egentligen skulle jag aldrig slarvat med det tidigare heller, men men, bättring nu..)
Klockan är runt elva och jag har fått i mig en kopp kaffe. Har vägt upp skorpor som jag kände för men har inte ätit dem än. Även en banan ska ner i magen är det tänkt. Snart, snart.


Jag fastnar ganska lätt i saker och glömmer av att äta ibland. Mina tabletter tar jag alltid, men just maten har varit svår. 
Idag har jag planerat cirka tider för att äta så jag borde inte missa något.


Jag har inte direkt några storslagna planer för denna lediga dag, men jag känner ett stort sug för att rensa ut bland våra saker här hemma då vi längre fram kommer att ändra boende - man kan alltid börja fixa det som fixas ska, i tid, för att slippa den stressen sen. 


Vi har en del saker som vi ska göra oss av med och det kan man lika gärna ta tag i när man känner att man har energin, eller hur?


Tim, min sambo, är toppen vad det gäller mitt tjat om Fa och allt jäkla matprat jag har ägnat mig åt den senaste veckan. Han bryr sig och det är skönt, för jag gör ju det här för oss båda också. Om man vill komma någonstans måste man jobba och att då ha stöd från personer i ens omgivning är av största vikt. Glad för Tim och mina föräldrar samt vänner som bryr sig och som stöttar! Det är mycket värt för mig.


I vanliga fall tränar jag väldigt mycket och känner en del abstinens nu när jag inte tränat på ett tag. Jag har i och för sig promenerat mycket senaste veckorna och det visar sig att det har räckt för att jag ska hålla mig viktstabil. Jag var lite orolig för att jag skulle tappa lite kontroll på vikten för att jag inte tränat som jag brukar (brukar träna ett pass om dagen i alla fall, mer eller mindre) men det verkar som att jag inte behövde oroa mig egentligen - har inte gått upp ett gram. Det tycker jag är en vinst då det har varit lite fler kalorier under juletiden - men inga mängder heller.


Planerna för mig i träningsväg är att jag först och främst ska "bli av" med mitt Worldclass-kort som jag har. Är inte nöjd med den träningen längre och många kallar mig petig men om man vet vad man vill, varför ska man inte sträva efter det då? När jag lyckats med det (förhoppningsvis är en person redan intresserad, vi får se på söndag..) ska jag ta och prova runt lite på bland annat en simhall där de också har gruppträning med roliga inriktningar, träna lite kickboxning igen och se mig om efter vad som finns - utan krav på långa bindningstider. Jag hittar något snart och jag kommer definitivt inte sluta träna, för träningen är det som håller mig i form och som får mig att må bra.


Mina två viktigaste mål just nu är att hamna på en vikt som jag kan acceptera, trivas i, må bra i OCH gå ner i Fa värden och känna och visa att jag har kontroll på det. När detta har hänt och jag har landat i det mentalt, då kanske det blir ytterligare en resa mot nästa mål; familjebildning. Detta är inget som jag kan skynda på alls - det får ta den tid det tar. Jag måste nämligen ligga bra i värdena för att vi ens ska få ett klartecken att köra..


Många läkare säger att det i stort sett är omöjligt att gå ner i vikt samtidigt som man ligger bra i Fa värden - men jag har en annan känsla, oavsett vad som är "bevisat" och vad som rent medicinskt har kommit fram angående detta. Jag har kontakt med en annan PKUare (Malin heter hon) och Malin har berättat att hon själv lyckats gå ner i vikt när hon åt snålt med Fa - för att man äter oftare men mindre mål - och det är ju något som nästan alla dieter går in hårt på; att äta lite men oftare. Vi får väl se säger jag! 


Vi får se hur mina resultat blir - jag kommer ju slänga upp mina framgångar och misslyckanden i den här bloggen så vi lär ju alla få veta om detta är möjligt eller inte. Förresten; håller man diet (vilken som) som inte innehåller socker, onödiga mängder fett (fel fett då) och tränar regelbundet och då varierad träning så finns det enligt mig inga bekymmer om en eventuell viktnedgång. Skulle detta misslyckas är det något annat fel i metabolismen tror jag..


Mentalt känner jag mig stark. Det är en skön känsla och den har jag haft denna vecka och sedan slutet på förra veckan då jag visste att det bara var några dagar kvar till att jag starten med Fa räknandet skulle dra igång. Jag känner att jag har bra kontroll och då jag är ett kontrollfreak så mår jag bra av det. Jag gillar att kunna tänka ut mindre måltider och att allt ska vägas - jag lär mig så mycket på det. 


Jag slår vad om att de flesta äter alldeles för mycket faktiskt, man äter ju vanligtvis med ögonen och med tiden kan detta mått bli större och större... Väg maten! Det är ett tips för den som eventuellt vill droppa några kg i vikt. Att äta på en assiett är ett annat tips. Man blir mätt, kanske inte första gångerna då magsäcken måste anpassa sig, men efter ett tag så kommer mättnaden och du får i dig det du behöver men inte mer än så - det vill säga; du får inte i dig extra energi vilket leder till att du förmodligen förbrukar det du äter = viktstabilitet eller viktnedgång beroende på hur mycket du rör på dig. Enkel matematik, right?


Nu ska jag äta mina skorpor och min banan samt ta mig en kopp kaffe till. 
Skriver lite sen igen!


// Micha